Kom på nu att helt glömt att berätta om en incident som hände en av de sista gångerna på valpkursen.

Kan ju börja med att säga att det inte är varje gång man gråter så mycket på en valpkurs :p

Vi tar det från början..
Det var mot slutet av kursen, det var mörkt och hundarna skulle släppas lösa för att få leka av sej lite. Det har gått bra tidigare så jag gjorde precis som vanligt även denna gång. Tänkte att hon skulle få leka med sina bästisar på kursen, en golden retriver och en labrador (perfekt storlek :p). Dock var det denna gång en liten dvärgpudel-kille som var väldigt intensiv på Nellie. Var på henne som en jävla igel. Och hur slutade detta? Jo, att Nellie tog till flykt. Lyssnade hon på mej? Näe. Sen pang, så var hon borta. Spårlöst. Hittade inte henne någonstans. Tårarna började rinna och ju mer vi letade i mörkret utan framgång, destomer grät jag. Ledaren sa till att inte en enda kotte fick starta bilarna förrän vi hittat henne. Det är en rätt trafikerad väg alldeles intill så jag såg ju det absolut värsta tänkbara framför mej..
Sen kom iallafall en man på att hans son hade en ficklampa med sej som han lekte med, så han lånade den och började lysa under alla bilar som var där. Under bilen breve min bil hittade vi henne, dödsrädd och vägrade komma fram. Spelade ingen roll hur vi lockade. Hon som är skrajj för allt i vanliga fall liksom. Sen sprang hon iallafall helt plötsligt iväg och in under min bil och gömde sej. Försökte locka fram henne med min gråtna röst men hon ville inte.
Då sa ledaren till mej att lugna mej och lägga mej på marken, sagt och gjort (ja, det hade precis regnat så jag blev blöt!) - men icke. Hon vågade inte komma fram.
Men så satte jag mej upp, och viftade lite med kopplet - pang sa det så satt hon i mitt knä. Vilken lycka!

Slutet gott - allting gott typ :p

Sen när vi kom hem så kräktes Nellie i soffan innan hon tillslut kröp upp på mitt bröst och la sej och sov. Som att - jag ska aldrig lämna dej igen matte.
Ååååh, älskade hund - skräm mej aldrig sådär igen!